Ingen Kan Stoppa Mig Nu
För första gången på ett ganska bra tag, har jag kännt ren glädje, ren jävla lycka helt enkelt. Jag har kännt riktig längtan till den kommande veckan. En stor förändring är på g, bland de största i mitt liv faktiskt. Och jag längtar.
Jag föll handlöst längst ner på botten, från en dag till en annan, från en sekund till en annan låg jag nere på botten. När jag sen trodde jag var som längst ner, så långt ner att man aldrig kunnat tro att de finns något längre ner, ja, då insåg jag vilken sjunklera botten bestod av. Ren gyttja som kvävde mina andetag, trängde fram tår efter tår och gjorde att jag sjönk ännu längre ner. Men idag, kan jag, iallafall för stunden känna att jag är på väg tillbaka, insett att de finns bättre saker att lägga ner energin på. Saker som är mer värda. Saker som framförallt inte är värd min energi och mina tårar.Jag har faktiskt människor runt mig som accepterar mig för den jag är. Tycker om mig för den jag är. De är en förbannat skön känsla.
Jag har inte kommit långt på vägen, men det är iallafall en början. En början påväg tillbaka, där jag var för bara några få veckor sedan. Vägen är dock fortfarande alldeles för lång, ibland så lång att jag kan tappa hoppet om att nå toppen igen. Men jag ska, ja fan va jag ska dit.
Och jag vet vilka som är med mig på vägen.♥
Mitt namn är Amanda Sten, 19 år och kommer ifrån Dalarna. Tog studenten sommaren 2014 och jobbar nu som bartender, men söker heltidsjobb och letar lägenhet tillsammans med min pojkvän.
I min blogg får ni följa mig i min vardag gällande jobb, tankar, vardagssysslor etc.
Skriver när jag har lust, som en dagbok för mig själv men också för dem som vill läsa om en helt vanlig tjej.
Kul att just du hittat hit!
Kram.
