Amanda Sten

Det är jävligt lätt att falla tillbaka, och så jävla svårt att glömma, hur mycket man än vill.

Iallafall för en dag eller två. Snälla, låt det fortsätta såhär!!

Jag vill bara tacka mina obeskrivligt braiga vänner som finns där när man behöver er som mest. Det är ingen idé att jag sitter här och försöker förklara hur mycket jag älskar er, orden skulle inte räcka till ändå. Ni är dom bästa vännerna man någonsin kan ha. Jag älskar er så jävla mycket. Tack tack tack!!!♥

Skulle inte tacka nej till ide i en vecka eller två.

Hör av mig när jag lever igen

Det är så förbannat lätt att vara efterklok. Det är då något jag verkligen lärt mig under detta år.

Snälla snälla, tänk efter en extra gång innan ni säger något till någon som kan såra. Alla förtjänar att må bra, alla förtjänar att ha kompisar, det finns ingen som förtjänar att må såhär dåligt som denna pojken gör. Ingen förtjänar att bli mobbad eller utfryst från sina "kompisar".
Försök istället att komma ihåg och berätta för era nära och kära hur mycket ni faktiskt älskar dom, hur bra dom är och hur mycket det faktiskt betyder för oss. En liten snäll kommentar kan göra ens dag. Och jag lovar er, ni själva kommer må så himla mycket bättre.

Jag har haft flera svackor i livet, vissa större än andra. Men det har vi alla haft. Men jag har lyckats tagit mig upp ur dom, jag har varit på toppen av berget, jag har ramlat ner, och jag har lyckats tagit mig upp igen, och jag har ramlat ner och tagit mig upp, flera gånger. För hur det än är,hur jobbigt det än är, eller hur mycket livet suger just då så blir det alltid bättre. Men man måste vilja själv. Du måste själv bestämma dig för att gå vidare och ta dig uppt till toppen igen. Vill du inte själv, finns det absolut ingen som kan bära dig dit upp, det måste du själv göra.

Det här året som har vart nu, alltså 2011, har varit så förbannat bra. Visst, i vintras och början av våren var i princip allt åt helvete. Det var mycket med skolan och jag hade så höga krav på mig själv. Jag gjorde aldrig något kul, utan satt mest bara hemma och pluggade. Men sen kom våren, jag började se slutet av nian och precis allt vände. Jag fick mina betyg som jag är så galet stolt över, jag har världens finaste vänner som jag umgås med jämt, jag har gjort så sjuka grejer det här året som jag aldrig någonsin kommer glömma. Och jag har gjort det med dom absolut finaste vännerna man kan ha.

Visst har jag också dagar som jag bara vill ligga i soffan och tyckt synd om mig själv, men vi behöver sånna dagar också. Om vi bara skulle må bra hela tiden skulle vi ju inte uppskatta det på samma vis. Det skulle inte bli lika speciellt.

Jag har gjort många saker det här året som jag kanske inte borde ha gjort, saker som fått mig att tänka, vafan gjorde jag det där för? Men trots det, har jag inte ångrat något alls. Jag har lärt mig att ta lärdom av det istället. Och när dessa saker har hänt, har jag haft mina fruktansvärt fina vänner vid min sida. Jag har alltid haft en axel att gråta mot, och det är jag evigt tacksam för. Jag är en självsäker tjej som vet vad jag vill, låter ingen kliva mig på tårna och som älskar mig själv. Det har absolut inte varit lätt att ta sig hit. Men jag har lyckats och det kan du också. Det gäller bara att aldrig ge upp. För hur det än är, vill du, så kan du, och allting kommer bli bra tillslut. Vi vet bara inte hur lång tid det tar. Men det blir bra.

Lev livet varje minut, lev livet tills det tar slut.