Amanda Sten

Det är få saker jag är riktigt rädd för. Min absoluta värsta rädsla är sprutor.

Jag har alltid varit rädd för sprutor. Men det har nästan blivit värre nu det senaste året. Jag tror det blev värre efter att jag sydde mig rakt igenom fingret på syslöjden i Februari i år. Jag fick se nålen sitta rakt igenom mitt finger ända tills vi kom till sjukhuset och dom kunde dra ut den, jag tror att det är det som spökar och gjort det hela värre än vad det redan var från början..
Jag tar inte sprutor direkt ofta. Men sist jag skulle ta blodprov, det var ocksp i våras, (efter att jag sydde mig i fingret) då började jag gråta. Jag får en sån panikångest sekunderna innan de ska sticka, det är hemskt.
Varje gång jag ska till doktorn så vill jag helst bara vända hem igen, just för att jag tror att jag kommer behöva ta sprutor.

Jag vet inte varför jag är så himla himla rädd, det gör ju inte ens ont egentligen.. Men jag har alltid haft svårt för det och bara jag pratar om det får jag ilningar i hela kroppen och jag ibland blir jag nästan anfådd om jag pratar om det. Jag har en fobi för sprutor, men jag är nog inte ensam om det. Dock är min ganska stor. Klart ingen tycker om att ta sprutor, alla tycker väl att det är obehagligt, men jag tycker helt ärligt att det är förjävligt på ren svenska att ta sprutor..

Så att ta sprutor är inte en stark sida hos mig..